Ekocentrums ekosystem i glasflaskor – våra maskotar biosfärerna – är återigen i blickfånget. Nu som trendig och pedagogisk inredningsdetalj! I GP Bostad den 21/11 handlade en helsida om dessa kretslopp – som du kan göra själv! Även andra tidningar har plockat upp berättelsen med receptet. Biosfärer är hett i höst!
Receptet finns både i artikeln (som du hittar längre ned), och här!
Sugen på ett kul experiment? Prova att göra ett slutet ekosystem i en flaska.
En biosfär i flaska är perfekt för den som fascineras av växter men som tycker sig helt sakna gröna fingrar. Principen är att odla i en sluten miljö så att det bildas ett kretslopp där vatten och näringsämnen cirkulerar. Rätt placerad kräver biosfären faktiskt ingen skötsel alls.
För stiftelsen Ekocentrum i Göteborg, som håller utbildningar i miljö och hållbarhetsfrågor, har biosfärer i damejeanneflaskor blivit en slags galjonsfigur.
– De är en bra symbol för biosfären kring jorden, det tunna skal som är så begränsat med resurser, säger Helen Sylvan som jobbar för Ekocentrum.
Hon har tillverkat en hel del flaskbiosfärer genom åren och visar upp flera exempel i olika storlekar, varav den äldsta är nästan femton år gammal.
– Inuti flaskan reglerar växterna sig själva, de växer och blir de för stora så dör de, så att kretsloppet hålls på en balanserad nivå, säger hon.
Flaska
Storleken och formen på kärlet har egentligen ingen större betydelse.
– Tricket är få tag på en snygg flaska. Vi använder damejeanner eftersom vi tycker de är så vackra – dem kan man ofta hitta på loppisar. Men det går bra med en glasburk eller karaff också, säger Helen.
Ofärgade glaskärl fungerar bäst och öppningen bör inte vara för smal, så att man kan pilla ned växterna. För att rengöra gamla damejeanner brukar Helen ta maskindiskmedel och sand, skaka om ordentligt och sedan skölja ur dem noggrant. Saknar de kork kan man hitta sådana i butiker som säljer hembryggningsgrejer, tipsar hon. För det är viktigt att kärlet är helt tillslutet, annars läcker fukten ut.
– Min kollega brukar tvinna tjärat snöre runt korken och flaskhalsen så att det liknar fästet på en champagnekork. De blir en kul inredningsdetalj också, säger hon.
Rekord
Engelsmannen David Latimer har uppmärksammats för sin mycket gamla biosfär. Han planterade den 1960, och sedan dess har han bara öppnat den för att vattna en gång – 1972. Genom åren har han roterat den ibland så den växer jämnt mot ljuset ”annars är den definitionen av lättskött – jag har aldrig ansat den”, uppger han i brittiska medier. Växten han planterat i den är vandrande jude, en tålig växt som gillar fukt och halvskugga – sådana som man bör satsa på till sin biosfär.
– För oss har ormbunkar och murgröna fungerat bra, men jag tycker att man kan experimentera sig fram. Använd sticklingar, eller köp småplantor och dela i flera delar så att rötterna kommer med, tipsar Helen Sylvan.
Kondens
Bildas det mycket kondens i början så är det för blött i biosfären – då kan man låta locket stå öppet i en vecka innan man stänger det igen. Annars ska man bara se till att ställa den där det är lagom varmt och ljust. Vanlig rumstemperatur, kring 20 grader, och vid fönster i väst- eller östläge, fungerar bra. Undvik att sätta biosfären över ett element eller i ett söderfönster där det blir för starkt ljus, då det kan skapas en skenande växthuseffekt. Ett tecken på att det uppstått obalans är om det bildas algblomning i flaskan eller att växterna tappar bladen. Då får man försöka rätta till problemet eller i värsta fall börja på ny kula. Låt inte sådan oro hindra dig från detta roliga experiment som även är kul att testa med barnen.
– En gång upptäckte vi en levande daggmask i flaskan efter ett tag. Det visade ju verkligen att ekosystemet fungerade och på växternas förmåga att skapa syre, säger Helen Sylvan.
Av Sandra Holmes/TT
Kretsloppet i biosfären
Växter i den slutna biosfären skapar ett eget kretslopp av fukt och näring. Genom fotosyntesen omvandlar växterna solenergi, koldioxid och vatten till syre och druvsocker. Ur små porer på bladen släpper växterna ut vattenånga, vilket kallas för transpiration. Vattenångan stiger upp i kärlet och när den når väggarna kyls den ned och rinner tillbaka i jorden igen. När gamla plantor i kärlet dör och förmultnar frigörs också mineralämnen som växterna tar upp som näring.
Recept på biosfär
Här är Ekocentrums recept för en 50 cm hög damejeanne. Skala om receptet för att passa storleken på ditt kärl. En bra tumregel är att lecakulor plus jord ska fylla en tredjedel av kärlet.
2 dl lecakulor
8 dl jord med lite kompost i (Levande mikrober är viktiga!)
1 dl vatten
Små växter med rötter, gärna med olika höjd, bladverk eller växtsätt
Gör så här:
Rengör flaskan, skölj ur den noga med vatten och låt den sedan torka ut.
Häll försiktigt i lecakulor och sedan kompostblandad jord i flaskan. För att undvika damm och smuts på sidorna kan man gärna använda en strut av bakplåtspapper att hälla genom. Sedan kommer den pilliga planteringen. Använd gärna en pinne med någon liten krok på för att försiktigt peta ned växternas rötter i jorden. Böjd ståltråd, en lång pincett eller kökstång kan också vara bra redskap. Vattna med en vattenkanna med lång smal hals för att få bort eventuella jordrester utmed sidorna och sätt på locket.
Boktips!
Nyfiken på att odla växter i både slutna biosfärer och öppna terrarium? Nya boken ”Växtterrarier” av Ulrica Nordström har både växttips och inspirerande bilder på kreativa planteringar för olika typer av terrarium. (Nilleditions)
Växtförslag (Shutterstock i miljö, frilagd):
Ormbunkar (176730191, 385364269)
Gullranka (436954900, 162452843)
Murgröna (345704105, 354913472)
Vandrande jude (441613744, 147310172)
Åderblad (453998932, 372965911, 206857525)
Gömblomma (369337850)
Pilea (313373780, 305320919, 86131408)
En sluten historia
Upptäckten att växter kan leva i en tillsluten miljö sägs ha gjorts av Dr Nathaniel Bagshaw Ward (1791-1868) som bodde i östra Londons sotiga och förorenade hamnområde. Han var väldigt förtjust i ormbunkar och försökte skapa ett så kallat ”fernery” i trädgården, men misslyckades på grund av den usla miljön. I stället började han intressera sig för insekter, och en dag placerade han en fjärilspuppa i en sluten glasburk med lite lövmull. Till hans stora förvåning började det växa gräs och ormbunkar i burken, som levde och frodades i hela fyra år tills locket rostade sönder. Han var bekant med direktören på Kew gardens och kände till deras problem med att transportera växter från fjärran länder, då stora delar av lasten inte brukade överleva resan. Han testade då att bygga en trälåda med hölje av glas, fylla den med växter och skicka den på båt till Australien där de, månader senare, kom fram i perfekt skick. Hans ”Wardian case” blev snabbt en stor succé bland växtjägarna, liksom mer utsmyckade varianter av den blev populära prydnader i de viktorianska sällskapsrummen.
Dessa växtlådor spelade också en viktig roll i den brittiska ekonomin i och med tehandeln, då man transporterade massvis av teplantor i dem från Kina till Indien under 1800-talets andra hälft för att etablera teplantager. Själv lär Dr Ward inte ha tjänat mycket pengar på sin uppfinning, som var en föregångare till det moderna terrariet. Under 1970-talet var växtterrarium en så pass stor hobby i USA att man kallade det för ”Terrariamania”.
