Ekocentrums mätmetod för hållbar cirkulär ekonomi​

Cirkulär ekonomi bygger på en produktion och konsumtion som i minsta möjliga mån genererar avfall eller utsläpp. Att förändra vårt avfall till en resurs och skapa ett kretslopp där råvaror tas ut endast när det är nödvändigt och inom planetära gränser är första steget. Det räcker dock inte att ta hand om vårt avfall och våra utsläpp för att ha en hållbar cirkulär ekonomi. Avfall och utsläpp ska helt enkelt inte få finnas. De ska designas bort från starten – i designen av produkter och tjänster och dess produktion. I designfasen kan även eventuellt avfall från produktionen designas för att bli restprodukter som är till nytta för en annan verksamhet.

Hur kan verksamheter eliminera avfall och utsläpp?

I er verksamhet, var uppstår avfall och utsläpp? I produktionen? I driften av själva lokalerna? I inköp och förbrukning av varor och tjänster? Hur kan dessa elimineras? Kan ni ”designa bort” vissa avfall och utsläpp eller ligger er makt i att välja hållbara produkter och tjänster i stället?

Tillverka eller använd i första hand produkter med lång livslängd, det betyder produkter av god kvalitet, som kan lagas, underhållas och uppgraderas. Att tillverka produkter som är lätta att ta isär för att byta ut trasiga delar, återvinna eller återanvända andra delar är ett säkert sätt att eliminera avfall. Möjligheten att fler kan använda produkten förlänger också livet på produkten samtidigt som det minskar utsläpp.

För andra verksamheter kan det handla om att se över förpackningsbehovet vid transport och försäljning av varor. Förpackningar är i dagsläget ofta en engångsprodukt som hamnar direkt i köparens soprum. Hela den sektorn skulle behöva nya innovativa lösningar för att följa EU-direktivet om engångsprodukter.

Naturens kretslopp

Det biologiska kretsloppet

Det tekniska kretsloppet

Hela grundidén med cirkulär ekonomi är att produkter och material ska cirkulera i ett kretslopp i stället för att hamna och glömmas bort någon annanstans. En cirkulär ekonomi speglar naturliga system såsom livets kretslopp.

Materialflöden kan delas upp i två kategorier: det biologiska och det tekniska. I det biologiska finns material som kan brytas ned naturligt. Vi använder redan detta system för jordbruk, bygga trähus, osv. I det tekniska hittar vi material från jordskorpan – som mineraler och metaller som inte bryts ner naturligt eftersom de inte brukar finnas i stora mängden i biosfären, utanför berg och sten. Vi behöver skapa detta kretslopp och designa produkter med den typen av material så att de cirkulera med samma kvalitet i olika industriella processer. Till exempel aluminiumburkar. Och eftersom energi för att driva kretsloppet inte finns naturligt, behöver den väljas och användas med omsorg. 

Om vi skapar effektiva cirkulära flöden för produkter och material kan vi hushålla med energi, råvaror, mark- och vattenanvändning. För att skapa materialflöden och därmed hålla material och produkter i omlopp behöver en verksamhet kunna återanvända produkter eller material som skulle annars ha slängts. Här igen är designen viktig för att producera varor med lång livslängd genom hög kvalitet samt möjligheten att reparera och uppgradera produkten. Stor vikt läggs också i att enkelt kunna separera de olika material i rena flöden för återvinning. Krav på detta finns redan med det reviderade Ekodesigndirektivet. Ju renare dessa flöden är, desto högre kvaliteten på̊ materialen som cirkulerar blir och mer värde behålls i det ekonomiska systemet.

I ett större perspektiv, kan materialflöden och kretslopp skapas mellan olika verksamheter och industrier. Då pratar man om industriell symbios där olika verksamheter har nytta av varandras avfall eller överproduktion. 

Hur kan verksamheter hålla produkter och material i omlopp?

Hanterar ni någon typ av materialflöde? Tillverkar ni varor? Eller köper ni in varor? Vilken typ av material behöver ni handskas med i er verksamhet – biologiska eller tekniska material? Finns infrastrukturen för att skapa de flöden ni behöver? Flöden kan vara på materialnivå men också på komponentnivå eller produktnivå.

För vissa verksamheter handlar det om att erbjuda tjänster kopplade till produkter, t.ex uthyrning, i stället för att sälja själva produkten. Det bygger på att produkterna är långlivade.

För andra kan det handla om att ta tillbaka uttjänta produkter för att återvinna materialet och återanvända delarna som fungerar.

Här finns många nya affärsmodeller!

Vårt sätt att producera och konsumera har skett på bekostnad av naturliga ekosystem som människan är beroende av. Vår användning av sötvatten och mark, oavsett om det gäller jordbruk, uttag av råvaror, bebyggelse och infrastruktur, har gjort stora ingrepp i naturliga miljöer. Naturliga miljöer har inte bara ett värde i sig utan de förser också människor med oersättliga tjänster såsom rening och skapandet av dricksvatten, luft och jord; pollinering; koldioxidssänkor i skog och hav; och mycket mer. Dessa tjänster är gratis för människan men att få tillgång till dessa kräver att ekosystemen är i balans. Att återskapa förstörda ekosystem är numera av stor vikt för att säkra vår framtida försörjning och välfärd. Det är i detta sammanhang som begreppet regenerera, dvs. återskapa, har kommit upp. Regenerativa metoder handlar om att skydda, förstärka eller återställa ekosystem i både hav och land med hjälp av bland annat naturbaserade lösningar.

Att regenerera ekosystemfunktioner och naturliga processer gäller för såväl fysisk planering och pågående mark- och vattenanvändning som i brukande och förvaltning av naturresurser. En stadsplanering med mer grönska i staden kan ge invånarna ekosystemtjänster såsom rening av dagvatten, förbättrad luftkvalitet och större biologisk mångfald. Ett regenerativt lantbruk hjälper till att bland annat skapa ny bördig jord och lagra koldioxid i marken. Havsregeneration hjälper till att fånga in koldioxid och andra utsläpp såsom föroreningar eller överflöd av näring från gödsling i levande organismer som tång och musslor eller havsbotten.

Hur kan verksamheter återskapa och förbättra ekosystem?

Brukar er verksamhet naturresurser och kan ni i så fall bidra på något sätt till att regenerera ekosystem? För vissa verksamheter handlar det om att ersätta naturförstörande metoder med naturbaserade lösningar i kärnverksamheten.

För andra verksamheter kan det handla om att köpa in varor från leverantörer som använder regenerativa metoder. Eller så handlar det kanske om att se till att kompetensutveckla personalen inom regenerativa metoder för att göra hållbara val.

Det kan kännas främmande att prata om mänskliga resurser men människan är i allra högsta grad en av våra viktigaste resurser. Om vi skulle jämföra människan med en växt så skulle hon vara energin och bördigheten i våra fabriker och företag; rotskottet som möjliggör överföringen av vår samlad kompetens; hon skulle vara både pistillen och bin i pollineringen av vår kunskap som leder till utveckling. Därför behöver vi ta hand om den resursen lika mycket som de andra naturresurserna. Psykisk ohälsa; utbrändhet och andra arbetsrelaterade sjukdomar; arbetslöshet; slaveri; barnarbete runt om i hela världen är alla symptom som vittnar om att vi inte tar hand om eller använder våra mänskliga resurser på ett ansvarsfullt sätt.

Forskning visar också att vi människor har svårare att se och förstå det globala perspektivet.  Vi känner till exempel inte lika stor empati för okända människor som befinner sig på långt avstånd från oss jämfört med de nära oss. Detta kan vara en orsak till att vi har svårare att få bukt med verksamheter som kränker mänskliga rättigheter i en annan del av världen. 

Hur kan verksamheter ta tillvara mänskliga resurser på ett ansvarsfullt sätt?

För många handlar det om att se över verksamhetens inköp och produktion längs hela leverantörskedjan för att säkerställa att mänskliga rättigheter inte kränks, även i andra delar av världen. Alla måste ta sitt ansvar!

Här behöver vi också tänka utanför boxen. För vissa verksamheter kan det handla om att lägga upp arbetstider på ett okonventionellt sätt eller designa arbetsuppgifter så att personalen håller i längden. Till exempel kompetensutveckla personalen inom flera områden för att de ska kunna arbeta både fysiskt och på kontoret i samma företag.

För andra kan det handla om att dela på personalen med grannverksamheten om en viss kompetens inte behövs på heltid så kallad social symbios.

För att stärka samhällets välfärd behövs en omställning från globalt till lokalt. Att gå ifrån ett globalt perspektiv till ett lokalt perspektiv kan skapa nya möjligheter och lösningar för verksamheter. Till exempel industriell och social symbios som för Sotenäs symbioscenter.

Genom att ta hem verksamheter i Sverige får man bättre inblick och kontroll över mänskliga resurser. Om vi tog hem alla verksamheter i vår leverantörskedja skulle vi se sopbergen och de dåliga arbetsvillkor och då skulle vi inte tillåta det att ske på samma sätt.

Hur kan er verksamhet stärka samhällets välfärd och lokal samverkan?

För vissa verksamheter kan det handla om att stärka lokalsamhället genom att skapa arbetstillfällen, i synnerhet för personer långt från arbetsmarknaden. Inom socialt företagande finns det många exempel på hur det skulle kunna se ut.

För andra verksamheter kan det handla om att samarbeta med lokala aktörer. Ett företags kärnverksamhet som baseras på samverkan med olika samhällsaktörer på lokalnivå har visat sig öka välfärden i längden.