Hej och välkommen till min blogg!
Så roligt att du hittat hit. Dessa ord är skrivna av mig, Beatrice Lundberg, med förhoppningen om att kunna inspirera dig till eftertanke i vardagen. Mina texter speglar reflektioner kring hur vi människor lever, vår påverkan på varandra och vår omgivning, vår utveckling och hur vi ska kunna sträva framåt på ett hållbart sätt.
Hållbarhet är för mig ett ord med en bred palett av innebörd. Enligt sin grundbetydelse tillskriver ordet hållbarhet någonting egenskapen att inte gå sönder eller förstöras. I mina ögon är hållbarhet något som på sikt verkar för just det – att saker och ting ska hålla så länge som möjligt. Det kan handla om i princip vad som helst; vänskapsrelationer eller materiella ting likväl som ansvarsfullt användande av antibiotika eller brukande av skog. Hållbarhet på personlig skala och global skala; på mikro- och makronivå, tätt sammanvävda. Mitt intresse för hållbarhet föddes ur tanken på hur mänskligheten tillsammans med allt övrigt liv på denna jord ska kunna finna välmående, balans och harmoni som kan bestå och samexistera. Idag lever allt fler människor i miljöer där de är berövade tillgång till den naturliga världen. En sådan frånkoppling leder till en sämre förståelse för hur naturen fungerar och gör det svårt att inse hur den kan bevaras och varför det är nödvändigt. Det påverkar naturens välmående negativt, såväl som människans. Jag är övertygad om att en återkoppling till oss själva som biologiska varelser kan ge en intuitiv kännedom om att vi är en del av naturen och därigenom skapa en vilja att värna om den. Genom att se bortom alla koncept människosläktet skapat; bortom alla strukturer vi uppfunnit och befäst som nödvändiga för vår existens utöver mat, sömn och sociala relationer, tror jag att vi kan bana en rak väg mot en hållbarare planet. Därför studerar jag biologi, läran om livet, i kombination med miljövetenskap. Det hoppas jag ska kunna främja min vilja att lämna ett gott avtryck här på vår planet.
Himlen speglar sin rodnad i åkerns snötäcke och ger världen en tillfällig palett av starkt glödande toner. Gryningsljuset spelar försiktigt i trädens rimfrost och framhäver dess sagolika struktur. Det vackra skådespelet föranleder de få timmar av gnistrande dagsljus som väntar. Timmar som kramar ur ljusets potential på ett fulländat sätt. Detta norrländska landskap kan släcka även den allra största vintertörst.
Det är lätt att tappa gnistan i vintermörkret. Hösten tenderar att successivt urholka de allra flesta och lämna oss i en existens driven på sparlåga lagom till årsskiftet. Vinterdepressioner frodas och inför det nya året är risken stor att alla tillstymmelser till framåtskridande energi lyser med sin frånvaro. Dessvärre är mörkrets svarta skepnad obarmhärtigt oföränderlig, så istället för att tråna efter sommaren tror jag att det är en god idé att försöka omfamna den rådande bristen på dagsljus. I den norska naturdokumentären Söka ljus[1] berättar konstnärer om sin kärlek till vintermörkret. För dem är vintern en tid när ljusets positiva kraft framträder extra tydligt i sin skarpa kontrast mot dygnets många mörka timmar. Den ökade uppskattningen till ljuset ingjuter inspiration och glädje hos dessa skapande personer. Med en sådan inställning kan vi tillåta något värdefullt att framträda ur skuggorna, och öka våra chanser till att överleva vinterhalvåret med ett intakt välmående. Ny forskning visar dessutom att människans benägenhet till att söka trygghet hos olika typer av ljuskällor för att mota mörkret har orsakat ökande negativa konsekvenser för många nattaktiva djur.[2] Gatlampor och andra artificiella ljuskällor stör exempelvis insekter som använder månen och stjärnorna som riktmärken under sin navigation. Pollinerande arter såsom nattfjärilar fastnar därför vid gatljusen och blir där till enkla byten för rovdjur, vilket hindrar både fjärilarna och flertalet växter från överlevnad. Fladdermöss som bosätter sig i kyrkobyggnader med nattligt fasadljus flyger ibland aldrig ut ur dem igen, på grund av att ljuset hindrar dem från att uppfatta att det är kväll och tid för jakt.
Idag är det bara en femtedel av jordens befolkning som upplever naturligt mörker, och även hälsan hos oss människor påverkas negativt av att världen blir alltmer upplyst. Reklamskyltar, strålkastare och billjus pockar ständigt på vår uppmärksamhet och rubbar rytmen hos vår biologiska klocka. Vi tillåts inte att komma ner i varv, blir stressade och sover sämre med psykisk ohälsa som följd. Det finns alltså all anledning till att begränsa vårt ljusanvändande och fundera över när det verkligen är nödvändigt. Samtidigt skulle det ge fler chansen att kunna blicka upp i skyn och njuta av natthimlens skönhet.
Av Beatrice Lundberg, januari 2019. Foto: Beatrice Lundberg.
[1] Sivertstøl, Tor m.fl. SVT Play – Söka ljus (2013). https://www.svtplay.se/video/2574547/soka-ljus.
[2] Eklöf, Johan & Rydell, Jens. Det dödliga ljuset. Forskning & Framsteg. Nr 8 (2018): 26-33.
