ANALYS Flera stora flyktingvågor världen idag står inför är sprungna ur klimatförändringar och miljöförstöring. Årligen beräknas över 20 miljoner människor tvingas fly på grund av väderrelaterade risker. Det är betydligt fler än som flyr på grund av våld och konflikt, säger Markus Larsson, programchef för klimat och miljö vid tankesmedjan Fores tillsammans med kollegor.

Enligt FN:s flyktingorgan UNHCR är klimatförändring idag orsaken till storskalig migration. FN-organet skriver: ”Varje år tvingas i genomsnitt 21,5 miljoner människor flytta på grund av väderrelaterade hot”. Enligt en uppskattning kan så många som 200 miljoner människor vara föremål för ofrivillig migration på grund av klimatförändringar år 2050. Därtill varnar forskare för att hela regioner, till exempel Nordafrika och delar av Mellanöstern, kan bli obeboeliga, mycket på grund av extrem hetta. I andra regioner, t.ex. Anderna i Sydamerika, drabbas människor som bedriver småskaligt jordbruk när glaciärerna smälter. Extrem torka leder till brist på dricksvatten och till att jord blir obrukbar. Redan idag saknar en miljard människor, det vill säga en av sju i världen, tillgång till säkert dricksvatten. Bristen på dricksvatten är en av faktorerna som driver på väpnade konflikter. Framtidens vattenförsörjning, eller bristen på den, beskrivs som en global säkerhetsrisk, inte minst i redan oroliga, och folkrika, regioner.  Nedan går vi in på två följder av klimatförändringarna: förändringar i livsmedelssäkerhet och havsnivåhöjningar, båda en orsak till ofrivillig migration. Vi fortsätter med att diskutera begreppet klimatflyktingar och avslutar med förslag på hur såväl klimatförändringar som ofrivillig migration skulle kunna bekämpas.

Livsmedelssäkerhet och havsnivåhöjningar

”En hungrig värld är en farlig värld (…) Utan mat har människor bara tre alternativ: att ställa till upplopp; att emigrera; eller att dö.” Citatet är från Josette Sheeran, tidigare chef över FN-organet World Food Program och är talande för den situation en hungrig människa ställs inför. Enligt organisationen går var åttonde människa till sängs hungrig. Med en beräknad global befolkningsmängd på 9,7 miljarder år 2050, jämfört med dagens 7,4 miljarder, kommer det innebära en stor utmaning för jordbruket att hålla jämna steg. Livsmedelssäkerhet kan mycket väl utgöra ett globalt hot om klimatförändringar resulterar i missväxt i viktiga exportländer. Och hotet är minst sagt reellt. Parisavtalet från år 2015 har som övergripande mål att hålla den globala temperaturökningen under 2°C, med sikte på 1,5°C. Enligt World Economic Forumriskerar särskilt utsatta regioner, som Afrika söder om Sahara, att drabbas av 40 procents bortfall av majsskörden redan vid temperaturökningar på 1,5°C. Sammanfattningsvis riskerar klimatförändringar kombinerat med ökad efterfrågan på livsmedel att leda till betydande risker för den globala, regionala och nationella livsmedelsförsörjningen.

Den kanske mest uppenbara effekten av en stigande global medeltemperatur är de stigande havsnivåerna. Enligt FN:s klimatpanel IPCC kan havsnivåerna stiga med upp till en meter det kommande århundradet. Lågt liggande ö-nationer drabbas redan idag av höjda havsnivåer och flera ö-nationer kan på sikt helt försvinna. Med 600 miljoner människor som bor i lågt liggande kustområden utgör en stigande havsnivå en stor utmaning. Som en försiktighetsåtgärd ser lågt liggande ö-nationer i Stilla havet och Indiska oceanen över möjligheten att förflytta sina befolkningar. Ett exempel är Kiribati som har köpt land av Fiji, 200 mil bort, för att säkerställa att dess 102 000 invånare i framtiden har någonstans att bo.

Den större bilden

Tydligt är att klimatförändringar och migration, frivillig eller som ofrivilliga flyktingströmmar, är nära förbundna. I den senaste publicerade nationella SOM-undersökningen från Göteborgs universitet listas frågor som oroar oss svenskar. Förstaplatsen i ”Svensk samhällsoro” innehas av ”förändringar i jordens klimat”. På plats fyra återfinns ”miljöförstöring” och på plats sex ”ökat antal flyktingar”. Däremellan placerar sig den närliggande frågan ”ökad främlingsfientlighet”. Bland de frågor som oroar oss svenskar mest hittar vi alltså frågor som rör klimatförändring, miljöförstöring samt frågor kopplade till flyktingströmmar, enligt SOM-institutet.

I sin årsbok ”Global Risks Report” listar World Economic Forum (WEF) de största hoten som världen står inför. De risker med ”störst potentiell påverkan” som listas har direkt bäring på klimat- och miljöfrågor: extrema väderhändelser; misslyckanden med att hantera klimatförändringar; förlust av biodiversitet samt ekosystemkollaps; vattenkriser; samt storskalig, ofrivillig migration. De två sista riskerna rubricerar WEF visserligen som samhällsrelaterade, men såväl vattenförsörjning som migrationsströmmar är i allra högsta grad klimat- och miljörelaterade.

Begreppet klimatflyktingar, det globala samfundet och frågan om ansvar

Diskussionen om migration orsakad av klimatförändringar, eller “klimatflyktingar”, är minst sagt aktuell. I en signerad ledare i Dagens Nyheter skriver Lisa Magnusson: “Värmeökningen alstrar mer värmeökning. Den medför enorma flyktingströmmar när stora delar av jorden blir obeboeliga. Den skapar extremt väder och naturkatastrofer som trasar sönder bebyggelse och infrastruktur, civilisationen kommer ständigt att behöva återuppbyggas.”

Att använda begreppet “klimatflyktingar” är dock problematiskt. Begreppet klimatflykting är inte juridiskt erkänt och klimatdriven migration saknas hittills i internationellt bindande migrationsavtal. Begreppet “flykting” aktualiserar frågor som rör ansvar och rättigheter i internationell rätt som nationer och organisationer uppfattar som betungande. Vidare finns ofta flera bakomliggande orsaker till att en människa drivs på flykt. Dessa aspekter bidrar till att det är svårt att få upp frågan på det internationella samfundets agenda. En oklar ansvarsfördelning mellan två politikområden som traditionellt inte hör ihop, klimat och migration, riskerar resultera i att problem faller mellan stolarna.

Även vi på Fores har valt att i en av våra senaste publikationer använda begreppet “klimatflyktingar” (Climate refugees – The science, the people, the jurisdiction and the future), I själva verket är det långt ifrån säkert att det stora antal människor som idag och i framtiden kommer flytta på grund av klimatförändring eller miljöförstöring kommer att klassificeras som flyktingar. Idag råder oenighet beträffande vad vi ska kalla dem, vilken juridisk status de ska ges och hur många människor som kommer beröras. Denna oenighet och avsaknaden av politisk vilja, har alltför länge förhindrat en konstruktiv hantering. För att citera en rapport från FN:s organ för internationell migration (IOM): ”det har varit ett kollektiv och ganska framgångsrikt försök att ignorera problemets omfattning … fram tills nu saknas det ett ’hem’ åt ofrivilliga klimatmigranter i det internationella samfundet, såväl bokstavligt som bildligt”.

I den bästa av världar skulle krafttag kunna mota både klimatförändringarna och den klimatorsakade migrationen i grind. I verkligheten kommer vi att få leva med konsekvenserna av klimatpåverkan, inklusive storskalig, ofrivillig migration. Vi har allt att vinna på att se detta med öppna ögon och planera för en klok hantering. Det är därför dags för politiken att hitta viljan till handling, både vad gäller frågan om ansvar för de människor som faktiskt tvingats på flykt och frågan att på allvar begränsa och möta klimatförändringarna i linje med Parisavtalets mål om att den globala medeltemperaturen ska öka med maximalt 2 °C. En av de omedelbara utgångspunkterna är att se över och trappa ned de subventioner som skadar miljön och klimatet. Det gäller såväl i Sverige som globalt. Enbart de svenska klimatskadliga subventionerna uppgår enligt en färsk rapport från Naturskyddsföreningen till, lågt räknat, 30 miljarder kronor per år. Lisa Magnusson avslutar sin ledare i Dagens Nyheter med: “Ett oberäkneligt ekosystem går inte att anpassa sig till eller uppfinna bort, just eftersom det är oberäkneligt. Därför är det ett verkligt skäl till oro att medeltemperaturen ökar.” Att använda begränsade resurser som skattemedel till att försämra för människor och klimat är med inga mått mätt en god politik.

Markus Larsson, Salvador Perez, Jonas Schauman, Fores klimat- och miljöprogram. Minna Ljunggren, Oskar Adenfelt, Maroa Ahmed, Tove Hovemyr, Fores migrations- och integrationsprogram

Fores – Forum för reformer och entreprenörskap – är en grön och liberal tankesmedja med fokus på frågor som klimat och miljö, migration och integration samt digitala samhället, ekonomiska reformer och entreprenörskap. Den 25 april arrangerar Ekocentrum i Göteborg, tillsammans med Fores, ett seminarium på temat Klimatflyktingar – migrationsmönster och klimatförändringar.

Ansvarig redaktör: Annie Sturesson, klimat- och utvecklingsfrågor