There is no business on a dead planet. Utan naturen inget liv. Och det gäller även oss människor. Utrotar vi allt annat levande, så förgör vi oss själva. Nu höjs röster om de globala målen – och att deras fokus på socioekonomisk utveckling riskerar att osynliggöra miljöförstöring.
Egentligen är biologisk mångfald en förutsättning för hela Agenda 2030 och även Parisavtalet, med tanke på hur viktiga naturbaserade lösningar är för att hantera utsläpp av växthusgaser, exempelvis hav och skog som kolsänkor. Samtidigt adresserar flera av de globala hållbarhetsmålen de drivkrafter som ligger bakom förlusten av biologisk mångfald;
Delmål 13: Klimatförändringar
Delmål 6,12 och 14: Miljöförstöring
Delmål 6, 12, 14 och 15: Överexploatering
Delmål 12: Ohållbar konsumtion och produktion
Därmed hotas möjligheten att uppnå de globala hållbarhetsmålen till 2030, eftersom flera av dessa antingen är direkt eller indirekt kopplade till biologisk mångfald. Den biologiska mångfalden framhålls uttryckligen i;
Delmål 14: Hav och marina resurser
Delmål 15: Ekosystem och biologisk mångfald
Men de stöder också en mycket bredare uppsättning mål. Det är bland annat en nyckelfaktor för att kunna uppnå delmål 2 (ingen hunger) och delmål 6 (rent vatten och sanitet åt alla).
Achimålen
Konventionen om biologisk mångfald utformades vid konferensen i Rio de Janeiro 1992 och trädde i kraft 1993. Den har ratificerats av 196 länder. Dessa länder förbinder därmed sig att tillsammans arbeta för att bevara arter och nyttja naturresurser på ett hållbart sätt.
2010 enades länderna om de 20 Aichimålen (Nagoya-målen) som skulle gälla fram till 2020 (läs mer om Achimålen här). Dessa mål syftar till att på olika sätt hejda förlusten av biologisk mångfald, skydda känsliga ekosystem och säkerställa viktiga ekosystemtjänster (rent vatten, frisk luft, pollinering etc).
Enligt Global Biodiversity Outlook 5 har inget av de 20 målen uppnåtts helt, men sex mål har delvis uppnåtts (mål 9, 11, 16, 17, 19 och 20). Mål 10, 16 och 17 skulle dessutom egentligen varit uppnådda redan 2015. Samtidigt är Aichimål 12 extra intressant med tanke på den senaste tidens larmrapporter kring minskade populationer av arter och risk för utrotning. Mål 12 säger nämligen att senast i år ska utrotning av kända hotade arter ha stoppats och deras bevarandestatus varaktigt förbättrats, och dessutom i synnerhet vad gäller de arter som minskar snabbast. Och är det en utveckling som går åt fel håll är det denna, där forskare varnar för att vi nu befinner oss i den sjätte massutrotningen, vilket Anne Larigauderie, chef för FN panel för biologisk mångfald (IPBES), nyligen betonade till AFP:
“Just nu är vi på väg mot att systematiskt utrota allt icke-mänskligt liv.”
Ett glädjande besked är att Nya Zeeland har lanserat en strategi för biologisk mångfald med fem mål som ska uppnås inom 30 år, även om tidsaspekten skulle behöva vara snävare. Viktiga delar av strategin – som konstaterar att Nya Zeelands miljö är vid en brytpunkt – innebär förbättrad kollagring och bekämpning av föroreningar och invasiva arter är viktiga delar av strategin. En sådan kan vara av intresse för andra länder att ta efter.
Läs mer: WWF Living Planet Report
Läs mer: 60 procent av allt naturliv borta sedan 1970, The Guardian
Läs mer: Forskningsstudie: Utdöendet av fågelarter sker 5 gånger snabbare än man tidigare trott
Läs mer: Vårt sätt att producera mat riskerar att utrota insekterna, i Supermiljöbloggen
Läs mer: Ett nytt sätt att se på de Globala målen
Läs mer på Supermiljöbloggen här…
Källor/tack till: Supermiljöbloggen (särskilt Andreas Vilhelmson!), Natursidan, WWF, Globala målen m fl
