Materialhjulet – en svensk utmanare till avfallshierarkin

Avfallshierarkin har spelat ut sin roll och behöver bytas ut mot ett materialhjul som stimulerar innovation för en cirkulär omställning. Det säger Evalena Blomqvist, programchef för RE:Source, som även påpekar att kortlivade produkter kan ha en plats i en hållbar, cirkulär ekonomi. Men då måste man i ett tidigt skede planera för att bevara värdet i de resurser som stoppas i produkten.

Avfallshierarkin har spelat ut sin roll och är ett hinder för ett bra innovationsklimat. Det säger Evalena Blomqvist, forskare och programchef på RE:Source, som liksom avfallshierarkins upphovsman menar att modellen behöver uppdateras för en cirkulär ekonomi. RE:Source har i stället utvecklat materialhjulet – ett verktyg som numera styr hela innovationsprogrammets verksamhet och dess projekt för cirkulär omställning .

– Materialhjulet innehåller inte samma konflikt mellan olika aktörer som en hierarki innebär. Att få ner de olika stegen till användningsfunktioner i stället för avfallshierarkins behandlingsprocesser är den främsta fördelen med materialhjulet. Det skapar kreativa diskussioner om roller, funktioner och behov istället för vilken behandlingsprocess som är bäst, säger Evalena Blomqvist.

RE:Source är ett av 17 strategiska innovationsprogram i Sverige som finansieras av Energimyndigheten, Formas och Vinnova. För RE:Source del är uppdraget att hitta lösningar som tar vara på material och minskar mängden avfall, vilket man gör tillsammans med företag, akademi och andra organisationer. Evalena Blomqvist berättar att RE:Source inte i första hand arbetar med grundforskning, utan fokus ligger i stället på innovation och demonstration av idéer som bidrar till en cirkulär omställning.

– Vi vill vara med och ta fram innovationer som behövs för att möta framtidens utmaningar, inte i första hand lösa dagens eller morgondagens problem. Det är viktigt att redan nu fundera på vad som gör just ditt nuvarande erbjudande intressant om 10 år. De innovationer som behövs för att skapa den förnyelsen vill RE:Source vara med att stödja, säger Evalena Blomqvist.

Idén till materialhjulet föddes när Evalena Blomqvist skulle hålla en inspirationspresentation inför ett antal kommuners arbete med att ta fram avfallsplaner. Kvällen innan presentationen insåg hon att det är helt fel att tänka utifrån en avfallsplan. I stället menar hon att företag och kommuner borde ta fram så kallade materialplaner, där man i ett tidigt skede planerar för att bevara värdet i resurser så att de får ett så långt liv som möjligt.

Evalena Blomqvist ser ett problem i att verksamheter och lagstiftning i dag utgår från avfallsplaner, eftersom det är svårt att komma ifrån att det är ett kvittblivnings- och sophanteringsproblem man handskas med. Om organisationer stället tillämpar materialflödesanalyser blir det lättare att fokusera på maximalt nyttjande av resurser genom att sätta fokus på andra frågor som driver förnyelse och innovationer.

– I dag har vi primär användning som går mer eller mindre raka vägen till energiåtervinning. Sen försöker vi, genom att sätta insamlingsmål, också materialåtervinna delar av resurserna men det funkar väldigt dåligt eftersom produkter och system inte är byggda för att man ska in i de andra segmenten i materialhjulet i dag.

Som exempel förklarar hon att hjulet kan användas inom produktutveckling, genom att väga in hur värdet bevaras i de material som används så att hjulet snurrar så långsamt som möjligt. Det innebär att en produkt nödvändigtvis inte behöver designas för att genom exempelvis återanvändning och upcyling användas så länge som möjligt. En annan hållbar lösning kan vara att helt enkelt fokusera på att produkten designas så att komponenter kan återanvändas samt att material och atomer kan återvinnas.

Evalena Blomqvist konstaterar att det, tyvärr, är så att konsumenter inte alltid efterfrågar produkter som håller länge, vilket experter i hållbarhetssfären i allt större utsträckning pratar om och ser som en möjlig utvecklingsväg.

– Jag upplever inte alls att konsumenter ropar efter produkter som är väldigt långlivade. Då kanske fokus kring det primära användarsteget snarare ska bygga på enkel produktion, typ en dator i wellpapp-struktur som bara håller ett år, så att man inom något år mer eller mindre kan skaka loss komponenterna och att resterna kan gå till funktionell högvärdig materialåtervinning.

Istället för att enbart prata om behovet av långlivade produkter menar Evalena Blomqvist därför att man också borde fokusera på produkter som bevarar högt materialvärde under en lång tid. I och med att det finns ett sug hos många konsumenter att med jämna mellanrum ha nya produkter kan det alltså vara bättre att designa dessa efter korta primära cykler, men med syfte att bevara värdet i de resurser som produkten är uppbyggd av. Men det sätter förstås krav på att tillverkaren redan i designfasen har en tanke kring hur komponenter och resurser kan plockas isär och vilka logistiklösningar som stödjer tjänsten.

– Det finns både kort- och långlivade produkter som kan vara hållbara ur ett materialvärdesperspektiv, beroende på hur man tänker till från början. I dag designar företag främst för kortvarig användning men inte för nästa liv. Det är det som är glappet.

Hon menar att det emellertid inte främst är kunskapen som saknas utan det är modet för förändring.

– Det finns redan 1 000-tals rapporter om att vi lever över planetens begränsningar. Om man som företag har en affärsidé som bygger på att sälja flest molekyler per minut, vilket de flesta har i dag, så måste de se till att molekylerna går att fånga in i alla delar av materialhjulet. Annars blir deras affärsidé aldrig hållbar och i längden inte konkurrenskraftig, säger Evalena Blomqvist.

Källa: Aktuell Hållbarhet