Stigen är mjuk och studsar behagligt under joggingskorna. Kvällsbrisen prasslar i skogsdungens lövverk och i öronen sjunger andetagen i takt med vinden. Kroppen flyter ovan marken, levande i allra högsta grad, uppvärmd och buren av arbetande muskler. Plötsligt bryts friden i stunden av att en svag, illavarslande lukt når min näsa. Den följer med ned i mina lungor och slår an ett obehag som sprider sig genom kroppen. Känslan av flödande värme ersätts av en instinktiv önskan om att ta mig bort från platsen jag befinner mig på. Här känns fel att andas, min kropp strävar emot i protest mot de främmande substanser som nu infiltrerar den. I denna stund av fysisk utmaning är lungornas önskan om ren och syrerik luft så tydlig, men här lurar något skadligt i atmosfären. Doftspåret växer med varje löpsteg och kulminerar till en stank som vid ett krön längs stigen avslöjar sin härkomst. Framför mig uppenbarar sig en ung kvinna med en cigarett i sin ena hand och en hund i koppel i sin andra. Jag samlar mig, drar motvilligt ett djupt, tjärafyllt andetag, håller andan och rusar förbi henne illa kvickt. I en yr dans sammanvävs syrebristen i mitt huvud med känslan av orätt. Frasen ”Tänk på din hund!” ekar inom mig, men jag vänder mig aldrig om för att ropa ut den. Istället springer jag vidare med en kvardröjande frustration i bröstet som konkurrerar med mina musklers krav på energin som mina bultande hjärtslag genererar.
Alltsedan 50-talet har vi känt till och kontinuerligt utvecklat vår kunskap kring de förödande hälsorisker som rökning och passiv rökning innebär för oss, våra medmänniskor och vår omgivning.[1] Med det i åtanke borde rökning enligt min mening klassas som en icke-fråga. Ändå är bolmandet något som ännu diskuteras aktivt och många gånger hetlevrat. Att människan besitter så obestridliga kunskaper om rökningens skadliga effekter utan att använda dem som underlag till förmån för att permanent stoppa den och därigenom verka för ett ökat välmående i samhället är besynnerligt. Meningen med den forskning som bedrivits kring rökning går till spillo så länge vi negligerar resultaten. Idag finns många lagar som strikt begränsar och förbjuder användandet av olika substanser som alternerar människans kognitiva förmåga. Användandet av alkohol och andra droger kan utlösa destruktiva beteenden, och riskerna för att det kan skada både användaren och personer i närheten uppskattar vi som så pass stora att tydliga restriktioner är nödvändiga. När det gäller rökning så vet vi att varje bloss, utan undantag, fysiskt skadar både den som röker aktivt såväl som dem i omgivningen som andas in röken. Det är känt att passiv rökning innebär i princip samma hälsorisker som aktiv rökning[2] och att det inte finns någon lägsta, riskfri nivå av passiv rökning[3]. Oberoende av rökarens intentioner så är handlingen likställd med att skada andra. Detta tycker jag borde betraktas med ett större allvar. De allra flesta påträffar oundvikligen rykande cigaretter i sin vardag – på trottoaren eller promenadstigen, på spårvagnshållplatsen eller bilparkeringen, på vägen till jobbet eller skolan. Barn och unga är extra känsliga mot passiv rökning eftersom att de har mindre luftvägar och ett immunsystem som inte är färdigutvecklat.[4] De har samtidigt små chanser till att undvika och avlägsna sig från röken, eftersom de ofta utsätts för rök från vuxna i sin närhet. Ett samhälle där människor genuint verkar för det bästa för personer i alla åldrar borde inte acceptera handlingar som innebär att individer uppenbart skadar varandra.
Debatten kring rökningsfrågan är onekligen friktionsfylld, med många olika samhällskrafter och intressenter som strävar i olika riktningar. Denna månad sker något hoppingivande i norra Sydney – där införs nämligen ett totalförbud mot rökning utomhus.[5] Stadsdelens borgmästare Jilly Gibson motiverar förbudet med hänsyn till hälsan hos såväl rökare som icke-rökare. En vilja att skydda alla individer på gatorna i North Sydney från rökexponering motiverar förbudet – barn såväl som äldre, låginkomsttagare och besökare i staden. Stadsledningen vill även hindra den yngre generationen från att influeras till att börja röka och minimera nedskräpande fimpars negativa miljöpåverkan.[6] Ett trotsande av rökförbudet innebär inga böter – North Sydney sätter sin tro till att befolkningen ska vilja implementera förbudet utan bestraffande styrmedel som incitament. North Sydney är en förebild som visar prov på att våga lita på det goda hos människor och att aktivt välja att kämpa för ett långsiktigt välmående hos sina medborgare. Om fler städer och länder låter sig inspireras av North Sydneys exempel och visa att ett rökfritt samhälle är fullt möjligt, så kan vi bidra till att skapa en fridfullare och hållbarare livsmiljö för många fler på vår planet.
Av Beatrice Lundberg
[1]Bradford Hill, A. & Doll, Richard. Smoking and Carcinoma of the Lung. British Medical Journal. 1950-09-30. 2(4682): 739–748
[2] Astma- och allergiförbundet. Passiv rökning. 2018. https://astmaoallergiforbundet.se/information-rad/passiv-rokning/. (Hämtad 2019-03-26)
[3] American Cancer Society. Health Risks of Secondhand Smoke. 2015. https://www.cancer.org/cancer/cancer-causes/tobacco-and-cancer/secondhand-smoke.html. (Hämtad 2019-03-26)
[4] Astma- och allergiförbundet. Passiv rökning. 2018. https://astmaoallergiforbundet.se/information-rad/passiv-rokning/. (Hämtad 2019-03-26)
[5] Sveriges Radio. Norra Sydney förbjuder rökning utomhus. 2019-02-25. https://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?artikel=7161289. (Hämtad 2019-02-25)
[6] The Sydney Morning Herald. North Sydney set to become Australia’s first smoke-free CBD. 2018-09-25. https://www.smh.com.au/politics/nsw/north-sydney-set-to-become-australia-s-first-smoke-free-cbd-20180925-p505xn.html. (Hämtad 2019-03-25)
