Nyheter

”Sveriges koldioxidskatt är en förebild”

Sverige har visat att vi lyckats förena ekonomisk tillväxt med minskade utsläpp. Den svenska koldioxidskatten är därför ett exempel för andra att följa. Nu hotas denna skatt i vissa delar av EU:s skattebyråkrati. Det är inte acceptabelt, skriver Johan Rockström med flera forskare gemensamt.

SvD Debatt 151229:

160121_SvDDebatt151229_JohanRockström_KlimatFN-processen har äntligen levererat ett nytt globalt klimatavtal, efter sex års vånda efter misslyckandet i Köpenhamn. Det är ett steg framåt. Avtalet är förvånansvärt långtgående i sin målsättning; den globala uppvärmningen skall hållas så långt under 2 grader som möjligt och helst nå 1,5 grader. I stort sett alla länder ställer sig bakom att tillsammans arbeta med att begränsa den mänskligt orsakade klimatförändringen. Detta skickar en tydlig signal till alla aktörer i världens länder.

Avtalet säger att utsläppen skall minska i snabb takt fram till 2050, och menar man allvar med 1,5 till 2 grader så innebär det 90-100 procents utsläppsminskningar till 2050. Översatt till en global kolbudget innebär det endast ett 20-tal år av en fossilt driven världsekonomi. Skall man dessutom ha någon som helst rättvisa i fördelningen så måste de rika länderna reducera snabbare för att ge de fattigaste länderna något mer handlingsutrymme. För länder som Sverige bör målet vara att bli helt fossilfria. Detta ger starkt stöd för regeringens planer att nu satsa på att bli en av världens första fossilfria välfärdsnationer. Under åren som kommer behövs en innovativ och genomgripande omställning av våra energisystem och en avveckling av användningen av fossila bränslen. Målet om ett fossilfritt Sverige måste nu omvandlas till operationella planer i alla sektorer, från stålindustri, till flyget, transporter och jordbruket.

Det finns idag goda förutsättningar att öka ambitionen i klimatarbetet jämfört med för bara några år sedan. Få förnekar klimatproblemet och människans roll i det. Solenergi och andra förnybara källor har blivit så framgångsrika och så billiga att de är ett reellt alternativ till fossil energi. Även om representanter för fossilberoende länder (och företag) förståeligt nog håller emot så trycker viktiga delar av näringslivet på för en snabbare och mer radikal politik. Politiken har nu en stor möjlighet att svara upp mot de höga förväntningar som skapades i Paris.

En viktig drivkraft bakom denna omställning är en global prissättning av koldioxid. Det är detta pris som skall vägleda de miljontals beslut om transportalternativ, diet, boende, isolering och utbyggnad av förnybara energikällor, infrastruktur för fjärrvärme, kollektivtransport mm som är avgörande för de totala utsläppen. För att få en effektiv omställning menar många framstående ekonomer att de globala förhandlingarna skulle fokusera på ett lägsta pris på handel med utsläppsrätter eller en lägsta nivå för koldioxidsskatter. Kanske är det dags nu, Frankrike har nyligen infört en koldioxidsskatt och president Hollande öppnade i sitt tal, upp för att vissa länder bildar en klubb med högt koldioxidspris för att gå före.

I detta läge är det särskilt viktigt att berätta om och att försvara den svenska koldioxidsskatten. Sverige har visat att vi lyckats förena ekonomisk tillväxt med minskade utsläpp. Enligt vår erfarenhet häpnar publiken i både utvecklingsländer och i USA över att Sverige kunnat förena en skatt på cirka 1000 kr/ton med en stark BNP-tillväxt.

Men trots dess framgång blir koldioxidskatten ofta föremål för motstånd och missförståelse från EU-byråkratin. Att i en liten öppen ekonomi införa världens högsta koldioxidsskatt har inte varit lätt. I väntan på att konkurrenter inför liknande styrmedel och för att anpassa sig till EU institutioner såsom handeln med utsläppsrätter har Sverige infört vissa undantag bland annat för den konkurrensutsatta industrin (som man inte vill förlora) och för biobränslen (som man ju vill främja). Det är dessa undantag som är stöttestenen. Helt bakvänt blir de betraktade som ”statsstöd”. Om ett företag betalar en nedsatt koldioxidsskatt i Sverige – som visserligen är mer än skatten som konkurrenter betalar i andra länder – men lägre än den generella nivån så kan detta av lobbyister eller av missförstånd bedömas som om det vore en subvention.

När världen kommit överens om att nå 1,5-2 grader, vilket i praktiken innebär en transformation till en fossilfri värld, då är det helt nödvändigt med länder som går före och visar att det är möjligt och att det också finns fördelar med denna utveckling. I det avseendet är Sverige ett viktigt exempel. Det behövs ett globalt pris på koldioxid. Sverige har nått längst i världen på det området genom vår koldioxidskatt och utan att detta skadat vår ekonomi.

Nu hotas denna skatt i vissa delar av EUs skattebyråkrati. Det är inte acceptabelt i det läge vi nu befinner oss i, där EU och världens länder nyss kommit överens om att omvandla alla ekonomier till en hållbar och fossilfri klimatframtid.

Johan Rockström, Stockholm Resilience Centre

Thomas Sterner, Göteborgs Universitet och Collège de France

Lars Zetterberg, IVL Svenska Miljöinstitutet

Markus Wråke, IVL Svenska Miljöinstitutet

Källa: GMV:s nyhetesbrev vecka 22 & SvD Debatt 151229

Taggat , , ,