Nyheter

Debatt: Ödestigert att fimpa kodioxidskatten nu

Det spelar totalt sett mindre roll om man använder ett effektivt eller ett ineffektivt styrmedel i ett litet land som Sverige, eftersom det är de globala utsläppen som spelar roll. Därför är fortfarande koldioxidskatt ett effektivt verktyg att minska utsläppen, skriver bland andra Thomas Sterner, professor i miljöekonomi.

151127_Thomas_SternerMagnus Nilsson var en gång en av dem som propagerade för att Sverige borde införa en koldioxidskatt. Nu, 25 år senare, vill han avveckla den med argumentet att det är ett dåligt instrument när det gäller att helt eliminera fossilbränsleanvändningen.

Vi delar många åsikter med Magnus Nilsson, inklusive insikten att vi på sikt helt måste sluta släppa ut koldioxid. Vi förstår också ambitionen att något radikalare måste göras. Samtidigt har vi en helt annan åsikt om skatten – det är nu den behövs som mest! Hittills har världen faktiskt inte gjort så mycket åt klimatfrågan, och utsläpp av koldioxid är fortfarande gratis på de flesta håll, och då spelar det totalt sett mindre roll om man använder ett effektivt eller ett ineffektivt styrmedel i ett litet land som Sverige, eftersom det ju är de globala utsläppen som spelar roll.

Men Nu! Nu skulle vi ju börja omställningen på allvar – inte bara i Sverige utan globalt, och då krävs ett högt pris till konsumenterna och ett lågt pris till producenterna. Det får man lättast genom att många länder beskattar fossila bränslen.

Kulmen på en omsvängning

Överenskommelsen i Paris representerar kulmen på en omsvängning i klimatförhandlingarna. Borta (för tillfället åtminstone) är ambitionerna på detaljerade överenskommelser om vad som skall göras. En framgång är att vi har fått total enighet bland världens länder om ganska ambitiösa mål. Problemet är att de lite har karaktären av ett intet förpliktigande nyårslöfte: Vi lovar att inte generera för mycket uppvärmning! Men det finns ingen central plan för hur man skall gå till väga. Fokus ligger i stället på enskilda länders suveräna bidrag.

Fördelen med detta är att det skapar dialog och i många länder ett äkta engagemang för att bidra konstruktivt. Problemet är att bidragen troligen inte alls räcker för att nå de ambitiösa målen. Situationen är mycket kritisk och flera av världens mest prominenta ekonomer, inklusive Jean Tirole som nyligen fick ekonomipriset till Alfred Nobels minne, Martin Weitzman som är en erkänd expert på när man skall använda regleringar och när man skall använda skatter, och William Nordhaus som är upphovsmannen till den mest använda klimatekonomiska modellen (DICE), menar att förhandlingarna måste omorienteras och fokusera mer på koldioxidsskatter (eller andra mekanismer såsom handel med utsläppsrätter som också skapar ett pris på koldioxid). Martin Weitzmans argument är att förhandlingar om kvantiteter blir för komplicerade och för konfliktorienterade (alla vill ha större andel). Förhandlingar om en lägsta skatt som tillämpades i alla länder skulle vara enklare och konflikterna färre (utom med de olje- och kolproducerande länderna).

Ett föregångsland

I detta läge är Sverige med sitt djärva experiment ett viktigt föregångsland och exempel att studera, eftersom vi faktiskt har en koldioxidskatt som verksamt styrmedel. Den ligger på en nivå som många politiker i andra länder inte tror vore politiskt möjlig. En av oss (Sterner) har arbetat i USA och haft tillfälle att diskutera på Capitol Hill med senatorer och kongressledamöter för att presentera en modell som illustrerade effekterna av en koldioxidsskatt i USA. Det visar sig att en så förhållandevis låg skatt på tio dollar per ton skulle avskaffa en stor del av budgetunderskottet i USA, och detta väckte naturligtvis stort intresse. Samtidigt menade politikerna varje gång att det ändå vore politiskt omöjligt med en så hög skatt – det skulle ruinera ekonomin, skapa stora protester och arbetslöshet etcetera. Det var då ganska roligt att kunna säga att vi i Sverige har cirka 160 dollar/ton och att det inte går sämre för svensk ekonomi än för de flesta andra industriländer.

Flera internationella studier visar dessutom att om alla länder, utan undantag, införde en koldioxidskatt på den svenska nivån så skulle man minska de globala utsläppen kraftigt, på sikt med upp till 80 procent! Och det är ju faktiskt de globala utsläppen som spelar roll, inte utsläppen i Sverige. Hur Sverige agerar spelar framförallt roll i så motto att det kan påverka andra länders beteende.

Bästa tänkbara verktygen

Magnus Nilsson instämmer att vår skatt fungerat bra men menar att skatten inte kan användas nu, eftersom förbrukningen i Sverige skall minska till noll. Vi tror precis tvärtom. Det är precis när man skall göra något svårt som man behöver de bästa tänkbara verktygen. Att minska utsläppen med några procent har varit svårt. Att avskaffa dem blir ännu svårare. Det kommer att kräva våra skarpaste instrument. Det finns miljoner beslut – om hur nära jobbet man skall bo, vilken bil eller cykel man skall köpa, om man skall ha tre- eller fyrglas fönster när man bygger om, hur tjock isolering man skall ha, vilken sorts emballage man skall ha, etcetera. För att fatta alla ekonomiska beslut räcker det inte med välvilja och intresse utan vi måste ha kalkyler och inte minst bra ekonomiska signaler vad gäller faktisk knapphet för varje tidpunkt när det gäller fossila bränslen.

Magnus Nilsson har självfallet rätt i att om förbrukningen elimineras helt så ger inte skatten några intäkter, och då måste vi naturligtvis ha en annan skattebas. Det är däremot inte alls sant att skatter inte kan användas till att driva ner en förbrukning mot noll. Det har vi ju i stort sett gjort med vår mycket höga svavelskatt som fungerat utmärkt. Vidare anser Nilsson att skatten spelat ut sin roll för att oljan nu blivit så billig på världsmarknaden.

Återigen tycker vi precis tvärtom. Nu finns en bra möjlighet att politiskt kunna få igenom en skattehöjning på oljan. Om man avskaffar skatten nu blir ju oljan ännu billigare! Med hjälp av en skatt kan vi hålla uppe priset till konsumenter vilket är centralt – annars slår det låga oljepriset ihjäl intresset för både effektivisering, isolering och solenergi. Dessutom kan världsmarknadspriset till producenterna fortsätta vara lågt vilket är viktigt för att undvika exploatering av nya fyndigheter, och för att så småningom rentav kunna stänga vissa gruvor/oljekällor.

Okunnig omvärld

Vi anser att vi nu skall värna om och utveckla koldioxidsskatten (som naturligtvis är långtifrån perfekt), och dessutom informera en ofta okunnig omvärld om våra positiva och odramatiska erfarenheter. Frankrike har nu äntligen (som en del av förberedelserna för COP21) tagit sig samman och infört en koldioxidsskatt. Vi hoppas innerligen att fler länder gör något liknande. I utvecklingsländer behövs skatteintäkterna och många menar att handel med utsläppsrätter är för komplicerat och medför för stora korruptionsrisker i en miljö där ofta ägande till jordbruksmark är ett okänt begrepp. I de länderna kan också en koldioxidskatt vara ett verksamt styrmedel. Sammantaget behövs mer, och inte mindre koldioxidskatter globalt.

Samtidigt måste vi självfallet vara pragmatiska och också pröva andra styrmedel såsom Magnus Nilsson diskuterar. Vi ser till exempel gärna att EU:s kvotsystem ETS skärps. Dock, vare sig vi diskuterar kvotsystem eller skatter bör vi ha ett globalt fokus. Klimatfrågan är helt enkelt inget vi kan lösa själva. Om Sverige nu tar bort sin välfungerande koldioxidskatt skulle det sända en mycket negativ signal till omvärlden som skulle riskera att få ödesdigra konsekvenser.

Thomas Sterner, professor miljöekonomi, Handelshögskolan vid Göteborgs universitet

Olof Johansson-Stenman, professor i nationalekonomi, Handelshögskolan vid Göteborgs Universitet

Jessica Coria, docent i miljöekonomi, Handelshögskolan vid Göteborgs universitet

Källa: Göteborgsposten och Göteborgs Miljövetenskapliga Centrum, GMV

Taggat , , , , , ,